Cykel på tåg? Tack som fan!

Allas vårt kära SJ skryter i sommar om att man nu kan ta med cykeln på tåget. Bra idé! Vi kunder har ju bara efterfrågat den möjligheten sen den avskaffades på 90-talet i nån slags vag moderniseringsiver. Andra tågföretag verkar konstigt nog inte ha lidit av att behålla sina cykeltransporter.

SJ:s marknadsavdelning är nu ett kapitel för sig. Vi minns väl alla de härliga satir-reklamfilmerna på temat “Den inre resan”. Vartannat år slår de sig för bröstet och meddelar att de nu hittat på en ny och mycket bättre pris- och rabattmodell, varpå ekonomidirektören hämtar ut sin bonus, reklambyrån fakturerar och allt är som förut. Varken kunder eller kundtjänst förstår nånting, alla känner sig blåsta och de EU-subventionerade lågprisflygningarna ökar.

Cykel på väg till lågprisflyg

Alltså är det inget konstigt att SJ nu försöker “frejma” återinförandet av något som aldrig borde ha tagits bort som ett revolutionerande nytt koncept. Marknadsfolk will be marknadsfolk.

Men i sin oändliga efterblivenhet har SJ beslutat att “cykeln på tåget”-konceptet dels bara gäller under industrisemestern, och dels bara på vissa tåg och mellan vissa specifika stationer. Exakt hur cykelstationerna valts ut är lite oklart. Kanske är det platser där cheferna på SJ och logistikpartnern Best Xpress har landställen? Åre och Vårgårda är fina cykelfästen på sommaren så där har den blinda hönan hittat ett par korn. Men varför saknas till exempel sträckan Stockholm-Malmö?

Jag ville ha med racern till vännernas torp i Småland över midsommar så jag dök ner i det fascinerande mind game SJ kallar “hemsida”. Alvesta ligger ju hyfsat nära min tänkta destination tänkte jag, men nej, det är bara en “pålastningsstation”. Det går inte att ta en cykel till Alvesta. (SJ räknar tydligen med att alla smålänningar vill till Åre för att köra sönder sina hojar i downhill-banan och lämna dem i skogen. Vid närmare eftertanke är det nog SJ:s enda rimliga antagande i det här konceptet…)

Småländsk midsommarmix

Innan jag går vidare vill jag stanna upp och poängtera att jag inte är helt dum i huvet när det gäller såna här saker: 2.0 på högskoleprovet och alla rätt på DTK-avsnittet är rätt så jävla tunga meriter när det gäller att läsa en tabell, ok? Jag grävde, pusslade och klurade med deras listor och hittade ingen rimlig lösning. Då ringde jag SJ:s kundtjänst men de hittade inte heller nån lösning. Jag tänkte att det kanske hade kunnat uppfattas som en smula elitistiskt och aggressivt att fråga vad kundtjänst hade på högskoleprovet så det vet jag inget om.

Alternativen vi kom överens om existerade från Stockholm C var Katrineholm och Herrljunga. Båda skulle ha lämnat mig med ungefär 20 mil kvar till min destination. (Visst, 200 km är en fin dagsetapp, men jag ville inte missa sill & nubbe och framförallt inte betala en tusenlapp för att komma en tredjedel av vägen.)

Min gamla Bianchi

Jag har ett förslag till DSB (Alltså till “Den Som Bestämmer”, inte Danske Statsbaner - de har förstått vad cykel på tåg handlar om):

Fakta: Tågmarknaden regleras av staten. Staten betalar pengar till folk som inte har jobb trots att de vill ha jobb. Att kånka cyklar på och av tåg är ett jobb. Slutsats: anställ en s k “ungdom” per station, förse honom/henne med en sexkantsnyckel, en bunt kartonger och en rulle packtejp. Job done!

Om packtejp känns som en för tung investering såhär i kristider, eller om raketforskarna som utvecklar SJ:s personaladministrationsmjukvara säger nej, så finns det en ännu enklare väg. Sälj kedjekondomer på stationerna, låt en vagn per tåg ha några kvadratmeter tom yta (istället för motsvarande antal tomma säten) och låt oss cyklister bära på och av våra kära klenoder själva!

Årsta Havsbad förra sommaren -inte midnattssol men cykelavstånd...

Just nu sitter jag och planerar en veckas cykelturistande på Lofoten. Såhär ser min avancerade logistiklösning ut:

1. Jag packar ner cykeln i min gigantiska cykelväska, kliver på nattåget och låtsas som att väskan är en ovanligt stor necessär.
2. Vill konduktören bråka om bagagestorlek och definitioner av begreppet “cykel” så låter jag den diskussionen pågå i sexton timmar.
3. Jag hoppar av i Riksgränsen och cyklar in i Norge och midnattssolen.

 

—

Edit: Såg idag den här bilden från ett franskt tåg på happymtb. Som sagt, hur svårt kan det vara?

Cykel på tåg i Frankrike (foto: "abel" på happy)

Slö dags färd mot kvällscykling

Min termometer - such a dramaqueen

Fultysken trivs i solen

Johanneshovsbron gungar

Välkommen till Beach Sthlm

Lyxfällan slår igen

Jahaja, så har min inre racermupp varit ute och handlat på nätet igen. Stiliga touringhandskar, lite fräscha kablar och styrlindor och så ett par inte helt billiga däck. Blir spännande att se hur många mil de håller.

Lyxdäck: Ultremo DD

Fem timmars cykelvård i solen idag gav en jämn solbränna och ojämna blodspår på de nytvättade cyklarna. Campagnolo-loggan i metallicrött var förresten snygg som fan – synd att italienarna är så konservativa att man måste hugga hål i fingrarna för att upptäcka sånt.

Imorgon blir det distanspass i värmeböljan. Vätskebalans är för töntar.

Vätskebalansering

Midsommar

Idyll

Mellan regnen

Stång

Dimma

Käka gräs

Småländsk cocktail

Boende

Tältgranne

Sad ass cowboy

WTAI dag 2 – mindre gubbigt

Lördagen på Where The Action Is startade med ett jävla monsunregn, men de sista elva timmarna var det klart bättre väder: ett ihållande midsommarregn som gjorde Stora Skuggan till en lerpool med kravallstaket omkring. Regnponchos med reklamloggor överallt – fast många vackra ansikten inuti folieluvorna förstås. Rödtjutet i ölfängelset smakade om möjligt ännu surare och blaskigare än igår, men musiken var desto roligare.

Även om Pixies och Neil Young var grymma igår så var det kul med en majoritet av ickegubbar på scen idag. Tre av landets absolut coolaste tjejer, Annika Norlin, Karin Dreijer och Jenny Wilson ägde i tur och ordning den näst största scenen. The Magic Numbers var patenterat charmiga och Nick Cave rockade skiten ur sig själv. Mercy Seat, Weeping Song och Deanna som alltid bra, men bäst den här kvällen var låtarna från Henry’s Dream. På t-banan hem ekade ändå frasen han inte tog till ikväll – “I’m gonna tell you ’bout a girl”…

Joshua Radin - inte min kopp te

Jonathan Johansson

Markus Krunegård

Jenny Wilson och band

Jenny Wilson och blåsare

Annika Norlin

Andreas Mattsson

Hello Saferide Fredrik Swahn

Hello Saferide & Firefox AK

Romeo Stodart

Michele Stodart

Angela Gannon

Fever Ray - konstig mössa & laser

Fever Ray - Karin Dreijer

Fever Ray

Fever Ray

Nick Cave

Cave vid orgeln

WTAI – gubbar på scen

Dag 1 på Where The Action Is 2009. Grått, regnigt men glatt. Plastponchos à 100 kr var det nya svarta hos gubbindie-eliten. Gråa gubbar i publiken guppade till gråa gubbar på scen. Men gubbarna på scenen levererade efter bästa förmåga.

Seasick Steve - tresträngad boogie

Pixies körde hela sin hit-parad

Kim Deal sjunger Gigantic

WTAI:s sorgliga ölfängelse - drick och stick

Malplacerad indian på stora scenen

Neil Young med band

Typisk introvert Neil Young-pose

Luma GP 2009

Luma GP idag på nationaldagen bjöd inte på samma fina väder som förra året. Däremot en oväntad herrelit-segrare i Alexander Gingsjö, som tydligen bara kört några tempolopp tidigare. Han krossade CK Valhalls hemmaåkare och de jagande vallentunacyklisterna genom att solorycka mitt i loppet och sedan öka avståndet under de sista varven.

Knäppte lite bilder där jag stod och huttrade:

CK Valhall snackar ihop sig

Starten i Luma GP 2009

Mastervarv bakom elmoppe

Bålstacyklist på lumarakan

knixig bana på luma gp

lokalbefolkningen flyr

valhallcyklist på väg utför

luma-klungan längs vattnet

utsträckt gp-fält

in i målbacken

Alexander Gingsjö vinner luma gp 2009

“målfoto” i luma gp

Segerintervju

Luma GP: målgång

jakt om placeringar

målbacken på sista varvet

ett varv kvar av luma gp

en lutande bianchi

tighta luma-kurvor

200 m till mål

varning – jobbigt att tävla

stoppförbud för ck valhall

in i “hoppbacken”

backhoppning på luma gp

utförskörning

aero i lumas hoppbacke

lumas landningsbana

bålstacyklist solokör

svårt att hinna filma

överblick över luma gp

random pippijågel

Ute och pulsat

Blev en ganska tuff tur idag. 4 timmar och tolv mil i havsbandet. Snittpuls: 161. Maxpuls: 181. 

Bra eller dåligt för kroppen? Beror på hur man ser på’t. Vetenskapen verkar ganska överens om att det är bra att träna och att man mår bättre och lever längre om man håller kroppen i hyfsat skick. Å andra sidan finns ju livslängdsforskare som menar att varje människohjärta produceras och levereras för att klara ett visst antal slag. När de tar slut så… ja, tar det slut helt enkelt. 

Med ett snabbt överslag enligt den teorin har jag gjort av med ungefär 4 x 60 x 115 hjärtslag i onödan, jämfört med att ligga i soffan med vilopuls och slöglo på Giro d’Italia. Nästan 30000 slag upp i rök alltså och ett halvt dygns förkortad livslängd.

För att verkligen straffa mitt självdestruktivt slösaktiga beteende valde cykelgudarna att efter fyra timmar i solen lägga ett kolsvart moln över Nacka. Jag långspurtade för att hinna hem innan ösregnet men energin tog förstås tvärslut efter backarna mot Sickla – samtidigt som himlen öppnade sig och allt blev till gegga.

Oops, dead end!

Övrig statistik:
+ Topphastighet: 57 km/h
+ Snittkadens: 80
+ Antal halvliters-Coke från Statoil: “2 för 1″
+ Antal tekniska problem med cykeln: noll (= personligt rekord!)
+ Antal kids på dirt-/bmx-/trialcyklar som förgäves försökte hoja ikapp: 20
+ Antal omkörda par i vindoveraller som tränar inför Vättern resp. Tjejvättern: 1500

Smörpass

Perfekt, idylliskt pass idag. Soligt, inte alltför blåsigt och med snäll trafik ute på Färingsö.

Cykelbrännan ser efter dagens pass dummare ut än någonsin – borde ha tagit av handskarna eller åtminstone dragit ner dragkedjan på halsen ibland. Kanske får ta en timme i solarium med bara arm- och benvärmare och en påse på huvet.

Klassisk åtta: Gullmarsplan-Färingsö

Karl på färjan

Transalp Tyresö-Brevik

850 km fick jag ihop i april. Maj startade med att jag skruvade ihop racern för säsongen och tog en skön tur ut till spetsen av Tyresö-Brevik med Karl. Notholmens café vid Tyresö slott var en ny trevlig bekantskap. Satt som en smäck med en fika i solen på hemvägen.

Racerpremiär '09

De små men ettriga backarna ute på Brevik brände rätt bra i låren men jag hade mer kräm kvar i benen på hemvägen än jag vågat hoppas efter gårdagens långa hemcykling via Ekerö och Huddinge. 63 km/h blev dagens maxnotering, men det ger förstås inga extrapoäng i stegtävlingen på jobbet…

Dagens i-landsproblem: svininfluensa och recession i all ära, men varför finns det aldrig någon mjölk i kylen när man kommer hem från en racertur och har satt kaffebryggaren på timer?

alltid läge för en käf