WTAI dag 2 – mindre gubbigt

Lördagen på Where The Action Is startade med ett jävla monsunregn, men de sista elva timmarna var det klart bättre väder: ett ihållande midsommarregn som gjorde Stora Skuggan till en lerpool med kravallstaket omkring. Regnponchos med reklamloggor överallt – fast många vackra ansikten inuti folieluvorna förstås. Rödtjutet i ölfängelset smakade om möjligt ännu surare och blaskigare än igår, men musiken var desto roligare.

Även om Pixies och Neil Young var grymma igår så var det kul med en majoritet av ickegubbar på scen idag. Tre av landets absolut coolaste tjejer, Annika Norlin, Karin Dreijer och Jenny Wilson ägde i tur och ordning den näst största scenen. The Magic Numbers var patenterat charmiga och Nick Cave rockade skiten ur sig själv. Mercy Seat, Weeping Song och Deanna som alltid bra, men bäst den här kvällen var låtarna från Henry’s Dream. På t-banan hem ekade ändå frasen han inte tog till ikväll – ”I’m gonna tell you ’bout a girl”…

Joshua Radin - inte min kopp te

Jonathan Johansson

Markus Krunegård

Jenny Wilson och band

Jenny Wilson och blåsare

Annika Norlin

Andreas Mattsson

Hello Saferide Fredrik Swahn

Hello Saferide & Firefox AK

Romeo Stodart

Michele Stodart

Angela Gannon

Fever Ray - konstig mössa & laser

Fever Ray - Karin Dreijer

Fever Ray

Fever Ray

Nick Cave

Cave vid orgeln