Dubblish!

Hela grejen, 2 LAX 9

1-1 och datorn lever igen

Firade stora nörddagen igår. Mitt kombinerade biopalats, musikstudio, fotoateljé, kontor och lager exploderade tidigare i veckan. En aningen naiv felsökningsprocess (starta om, starta om, starta om igen) gav konsekvent samma resultat: 1) blixtrande explosion i datorn, 2) strömlös lägenhet, 3) giftigt gult moln.

kortslutningens Ground Zero

Istället för att ta det som en signal att sluta nörda och börja leva ute i verkligheten gick jag på lördagen ut för att köpa ny nätdel. Webhallen ligger nära jobbet, har bra lager och låga priser. De kan också stoltsera med landets kalaste butiksdesign och nördigaste säljpersonal. Bakom disken flockas ett tiotal målbrottare med svarta kläder och talfel. Sannolik snittlön: ett överklockningsbart moderkort per år samt tryggt tjejfritt sällskap dagtid. En trygg skyddad verkstad som jag nog kunnat trivas i om det inte vore för nts-nts-nts-musiken och köerna.

Nördparad Sumpan-Solna

Med väskan full av el knallade jag vidare mot nästa nördiga (men väldigt annorlunda) testosteron-tempel. De första tre minuterna av matchen var en njutning, sen var Råsunda-ångesten tillbaks. Satt och småsvor över att Stahres sega matchcoachning, över Henrik Rydströms ständiga pladder och rugbytighta shorts och över att domaren var på fel ställe hela matchen igenom. 1-1 mot Kalmar var ändå helt ok.

KFF är svenska mästare i fula armbågstacklingar (Foto: Jesper Zerman)

Väl hemma i nördlyan fick jag datorn att vakna till liv efter nån halvtimmes skruvande. Den återfick framåt natten också minnet, förutom minuterna innan explosionen som är höljda i binärt dunkel. Precis som min helg – vart tog den vägen?

Nästa helg ska nördkvoten fyllas med Popaganda på Eriksdalsbadet. Alla popfestivaler borde hållas på en nerförsbackes avstånd.

Popaganda '08 (Foto: Annika Berglund/Rockfoto)

Tattersall finns äntligen!

En ny viktig kulturtidskrift är född. Överst hemma i tidningshögen med Believer, Offside, Humanisten, Kadens och Filter ligger första numret av Tattersall. En tung och vacker trådbunden blaska med en giftig groda på framsidan och logga i mattsvart sammet.
Tattersall handlar om allt som är AIK men inte är just precis nu. Ett långsamt komplement till alla ständigt uppdaterade hemsidor, bloggar och ryktesfora. Den handlar om historia, identitet, upplevelser och om svartgul styrka.

”
AIK är en kvalitet, en innersta fiber i tillvaron, ett element. Men inte överallt, eller i allting. Om du frågar mig ”vad är samhället?” så kan jag svara med en eller två massiva doktorsavhandlingar, eller med lika många korta exempel, glimtar; Morgonen då båtvaktslistan sätts upp och medlemmarna på olika sätt går fram för att skriva upp sig, det är samhället. Eller flickan som är sist kvar på dagis, när hon ser pappas bil köra upp på parkeringsplatsen och veta att väntan är över idag också. Ett par glimtar liksom. Det låter sig inte förklaras bara i definierande termer.
Så vad är AIK?

I första numret trängs bland Lars Sundhs färgscannade biljetter, affischer och Rekordmagasin texter om att vara gnagare under andra världskriget, om Rit-Ola, Torsten Tegnér, George Best och bortamatcher, historien om Black Armys födelse och ett utdrag ur Johan ”Kettle Black” Nilssons bok om hur AIK återskapar sig efter Rikard Norling. Och inte minst en alldeles fullkomlig ledare av signaturen Master. Hans text kommer aldrig till poängen men dryper av ståplats, skumpa och hopp, och framförallt är den så framåtlutande skriven att Chuck Palahniuk skulle ramla på ansiktet om han kunnat läsa den.

Tattersall och en fika i solen

Tattersall är i den här formen förstås alldeles för påkostad för att överleva mer än ett par nummer, vilket redaktionen förstås vet om…

”
Vi ber om ursäkt för kvaliteten. Den är alldeles för bra. Vi letade efter en stencileringsapparat – och hittade en –  men ”delar av redaktionen” sniffade i sig stencileringsspriten och började flumma om gamla skolfröknar från uppväxttiden på Erik Sandbergs gata i Solna. Fotokopiatorn var sönder och Lars Sundh lät trycka rubbet i Kina. Tattersall är likförbannat ett fanzine. Ditt fanzine.

…men de skiter i det och det blir en ren svart njutning att följa deras vägar ner i sina personliga konkurser. Kanske dör tidskriften redan efter första numret och återuppstår som postpunkig mixtape, coffeetable-bok eller omistlig väggtidning på elskåpet utanför Norra.

Nu kör vi!

Relaterat:

http://www.hemmaparasunda.se/
http://www.hifdif.se/
http://potcallingthekettleblack.blogspot.com/

Sömnigt TV-VM

Nån jävel har smittat mig med ett virus som gjort mig småfebrig och huvudvärkig. Linjeloppet i VM på Eurosport är långt och jobbigt även hemma i soffan och jag har behövt ta flera sömnpauser. Ju längre loppet går desto tydligare blir det också att de tre blågula cyklisterna knappast kommer ha nån chans idag. 

Fel lopp för de blågula

Värst är att loppet går så långsamt att jag kommer missa upplösningen. När de rullar in på spurten med italienarna i spetsen (som dock blir omkörda av minst ett par spanjorer) kommer jag sitta på t-banan på väg till Råsunda. Match mot Gefle, vilket borgar för riktigt usel fotboll, halvtomma läktare och dålig stämning. Härligt!

Oförmåga

På en dålig tv-kanal kom Zlatan in och hämtade ensam hem Scudetton till Inter. På en annan dålig tv-kanal slog Landskrona ut Gnaget ur svenska cupen.