Höstens reafynd – åtta kilo kolfiber

12 september 2009

En fördel med lätta kolfiberracers: till och med en kontorsråtta med baconsnuva orkar bära den några kilometer i kartong.

Min Wilier hade på ett dygn färdats från Roskilde, men sen började online-trackingen se ut som en tävlingsplan för orienterings-SM. DHL hade råkat massuppfitta begreppet ”hemleverans” och kört lådan till Pressbyrån, som begripligt nog vägrar hantera tvåmeterspaket. Chauffören kom då på den kreativa idén att dumpa cykeln på en videobutik i Sandsborg, bara tre tunnelbanestationer från mig.

Nu ska jag bara kapa ner styrröret och byta styre och styrstam (och bli frisk från fläskfebern) innan jag kan inviga underverket och bli dubbelt så snabb som jag var på en mintgrön cykel.


Berlin på 25 kg stålhäst

9 augusti 2009

En härlig kortvecka i ett sommarvarmt men fläktande Berlin blev avslutningen på en slapp semester. Hyrde en fin tvåa i Prenzlauer Berg och guidade runt lillasyrran i mina favoritkvarter. Tack vare värmen och våra tunga stålhojar blev det långsam cykling, mycket fika och ett minimum av muséer.

Vi gjorde misstaget att köpa varsitt tredagars turistkort för U- och S-bahn. Rabatterna man fick med kortet utnyttjade vi inte och tack vare cyklarna åkte vi knappt en meter kollektivt. Berlin är en fantastisk cykelstad: platt som en frukost-crepe och med cykelbanor överallt. Dessutom får man ta med hoj både på t-bana, pendel- och regionaltåg om man är så mesigt lagd.

Vi snålade och hyrde massiva city-tanks för 5€ om dan från Lila Bikes på Schönhauser Allee. Min navväxlade ”SpeedBike” rullade fint men jag längtade lite efter mina egna cyklar. Jag fick dock en glad kommentar av en omkörande fixie-hipster som tyckte att min tantcykel matchade fint med budväska, vita cykelstrumpor med VM-ränder och Twin Six Speedy-polo.

Lite opersonliga turistsnaps här nedanför (den som vill se personligare album kan hojta till):


Dagens ”Silver Lining”

28 juli 2009

Ok, jag har lite ont. Armbågen knastrar och knakar, ena benet är skrapat från vaden till höften och det andra svårt att böja pga ett stort bubbligt hematom. Men – det är i såna här lägen man får frambesvärja den inre optimisten inom sig! Jag gör ett försök:

  1. Jag sommarvurpar en gång om året* (vintervurporna är fler men med mjukare landningar). I år kom jag lindrigt undan.
  2. Jag hade bara två mil hem när det hände och hade precis kommit över 75 mil för juli. (Målet var iofs 100 men 75 är min skamgräns)
  3. Min fantastiskt privata och kvällsöppna vårdcentral hade inget att göra så de kunde direkt börja borsta ur mina sår med sprit och tandborste.
  4. Jag har funderat ett tag på att byta styre på racern – nu får jag köpa nytt utan att ha dåligt samvete.
  5. Min nya Nokia N86 överlevde kraschen.
  6. De söndertrasade cykelbyxorna var mina absolut billigaste.
  7. Han som ”orsakade” vurpan genom att ta upp drygt halva cykelbanan och när han hörde smällen stannade, vände sig om och såg mig kravla på asfalten men valde att cykla vidare behöver inte sitta hemma och ha dåligt samvete eftersom det hela slutade så bra.

Sådärja, det kändes riktigt befriande att för en gångs skull vara optimistisk utan minsta spår av ironi eller sarkasm! Ha fucking ha. Animerad smiley. Tack för idag. Slut för idag.

Du ska inte tro det blir so-o-mmar

Du ska inte tro det blir so-o-mmar

*) Ja, jag har läst The Black Swan och vet att man inte kan använda statistiska normalfördelningar när det gäller slumpmässiga företeelser med ickebegränsad inverkan. Men… nu skulle jag ju vara optimist så i det här fallet så väljer jag ändå tro på min en gång om året-teori och inte lyssna på Taleb. Jämfört med förrförra sommarens dubbla underbensbrott är det här hursomhelst nada-niente.


Nokia-, knä- och kaktest

24 juli 2009
Test av nya Nokians kamera - inga blommor dog

Test av nya Nokians kamera - inga blommor dog

Rullade ner till pappas landställe och åt födelsedagstårta med nyplockade bär. Tog det lugnt med ett snitt på 27,5 km/h och mitt onda knä sitter kvar där det satt. Jag kunde inte stå upp och bryta mig uppför de spikraka rollercoaster-backarna mellan Gnesta och Järna på hemvägen dagen efter men lillasyrrans kolakakor i bakfickan gav både energi och smärtlindring.

Dunkern tur och retur

Dunkern tur och retur

Enligt Bike Calculator gick jag ner ett kilo på den här lilla turen, men den slutsatsen bygger på en ordentlig brist i datainsamlingen. Det finns helt enkelt ingen ruta för ”antal kakor man ätit längs vägen baserade på hemligt recept ens syster fått av sin omsorgstagare på hemtjänsten”.

Who's dat fine lookin' woman, yo?

Who's dat fine lookin' woman, yo?


Rehab? I won’t go, go, go.

17 juli 2009

Tyvärr gör knähelvetet fortfarande lite för ont för att jag ska våga ge mig iväg på min tänkta långtouring riktigt ännu. Vila är för tråkigt så istället försöker jag variera cyklingen för att chocka knäets mjukdelar till lydnad.

Det var svettigt och gott om muterade jätteinsekter i Sicklaskiftet idag men växlarna på storhjulingen funkade åtminstone bra mycket bättre nu efter bypassoperationen. Skönt att slippa tänka på att undvika vissa växlar när man tragglar sig över vassa stenar och stora rötter i uppförsbacke.

Nu saknar jag bara två saker för att klara av alla hinder på stigarna:

  1. fysisk form
  2. teknisk talang

Bigfoot i Hellasskogarna


Juli-juniorer

15 juli 2009
Cykling är en prylsport

Cykling är en prylsport

Shimanos racerskor är små i storlekarna

Shimanos racerskor är små i storlekarna

Ofokuserad klunga

Ofokuserad klunga

Vattenbärare

Vattenbärare


Cykel på tåg? Tack som fan!

8 juli 2009

Allas vårt kära SJ skryter i sommar om att man nu kan ta med cykeln på tåget. Bra idé! Vi kunder har ju bara efterfrågat den möjligheten sen den avskaffades på 90-talet i nån slags vag moderniseringsiver. Andra tågföretag verkar konstigt nog inte ha lidit av att behålla sina cykeltransporter.

SJ:s marknadsavdelning är nu ett kapitel för sig. Vi minns väl alla de härliga satir-reklamfilmerna på temat ”Den inre resan”. Vartannat år slår de sig för bröstet och meddelar att de nu hittat på en ny och mycket bättre pris- och rabattmodell, varpå ekonomidirektören hämtar ut sin bonus, reklambyrån fakturerar och allt är som förut. Varken kunder eller kundtjänst förstår nånting, alla känner sig blåsta och de EU-subventionerade lågprisflygningarna ökar.

Cykel på väg till lågprisflyg

Cykel på väg till lågprisflyg

Alltså är det inget konstigt att SJ nu försöker ”frejma” återinförandet av något som aldrig borde ha tagits bort som ett revolutionerande nytt koncept. Marknadsfolk will be marknadsfolk.

Men i sin oändliga efterblivenhet har SJ beslutat att ”cykeln på tåget”-konceptet dels bara gäller under industrisemestern, och dels bara på vissa tåg och mellan vissa specifika stationer. Exakt hur cykelstationerna valts ut är lite oklart. Kanske är det platser där cheferna på SJ och logistikpartnern Best Xpress har landställen? Åre och Vårgårda är fina cykelfästen på sommaren så där har den blinda hönan hittat ett par korn. Men varför saknas till exempel sträckan Stockholm-Malmö?

Jag ville ha med racern till vännernas torp i Småland över midsommar så jag dök ner i det fascinerande mind game SJ kallar ”hemsida”. Alvesta ligger ju hyfsat nära min tänkta destination tänkte jag, men nej, det är bara en ”pålastningsstation”. Det går inte att ta en cykel till Alvesta. (SJ räknar tydligen med att alla smålänningar vill till Åre för att köra sönder sina hojar i downhill-banan och lämna dem i skogen. Vid närmare eftertanke är det nog SJ:s enda rimliga antagande i det här konceptet…)

Småländsk midsommarmix

Småländsk midsommarmix

Innan jag går vidare vill jag stanna upp och poängtera att jag inte är helt dum i huvet när det gäller såna här saker: 2.0 på högskoleprovet och alla rätt på DTK-avsnittet är rätt så jävla tunga meriter när det gäller att läsa en tabell, ok? Jag grävde, pusslade och klurade med deras listor och hittade ingen rimlig lösning. Då ringde jag SJ:s kundtjänst men de hittade inte heller nån lösning. Jag tänkte att det kanske hade kunnat uppfattas som en smula elitistiskt och aggressivt att fråga vad kundtjänst hade på högskoleprovet så det vet jag inget om.

Alternativen vi kom överens om existerade från Stockholm C var Katrineholm och Herrljunga. Båda skulle ha lämnat mig med ungefär 20 mil kvar till min destination. (Visst, 200 km är en fin dagsetapp, men jag ville inte missa sill & nubbe och framförallt inte betala en tusenlapp för att komma en tredjedel av vägen.)

Jag har ett förslag till DSB (Alltså till ”Den Som Bestämmer”, inte Danske Statsbaner - de har förstått vad cykel på tåg handlar om):

Fakta: Tågmarknaden regleras av staten. Staten betalar pengar till folk som inte har jobb trots att de vill ha jobb. Att kånka cyklar på och av tåg är ett jobb. Slutsats: anställ en s k ”ungdom” per station, förse honom/henne med en sexkantsnyckel, en bunt kartonger och en rulle packtejp. Job done! And jobs made.

Om packtejp känns som en för tung investering såhär i kristider, eller om raketforskarna som utvecklar SJ:s personaladministrationsmjukvara säger nej, så finns det en ännu enklare väg. Sälj kedjekondomer på stationerna, låt en vagn per tåg ha några kvadratmeter tom yta (istället för motsvarande antal tomma säten) och låt oss cyklister bära på och av våra kära klenoder själva!

Årsta Hb - cykelavstånd, inte midnattssol

Årsta Havsbad förra sommaren -inte midnattssol men cykelavstånd...

Just nu sitter jag och planerar en veckas cykelturistande på Lofoten. Såhär ser min avancerade logistiklösning ut:

  1. Jag packar ner cykeln i min gigantiska cykelväska, kliver på nattåget och låtsas som att väskan är en ovanligt stor necessär.
  2. Vill konduktören bråka om bagagestorlek och definitioner av begreppet ”cykel” så låter jag den diskussionen pågå i sexton timmar.
  3. Jag hoppar av i Riksgränsen och cyklar in i Norge och midnattssolen.

 

Edit: Såg idag den här bilden från ett franskt tåg på happymtb. Som sagt, hur svårt kan det vara?

Cykel på tåg i Frankrike (foto: "abel" på happy)


Slö dags färd mot kvällscykling

28 juni 2009
Min termometer - such a dramaqueen

Min termometer - such a dramaqueen

Fultysken trivs i solen

Fultysken trivs i solen

Johanneshovsbron gungar

Johanneshovsbron gungar

Välkommen till Beach Sthlm

Välkommen till Beach Sthlm


Lyxfällan slår igen

27 juni 2009

Jahaja, så har min inre racermupp varit ute och handlat på nätet igen. Stiliga touringhandskar, lite fräscha kablar och styrlindor och så ett par inte helt billiga däck. Blir spännande att se hur många mil de håller.

Lyxdäck: Ultremo DD

Lyxdäck: Ultremo DD

Fem timmars cykelvård i solen idag gav en jämn solbränna och ojämna blodspår på de nytvättade cyklarna. Campagnolo-loggan i metallicrött var förresten snygg som fan – synd att italienarna är så konservativa att man måste hugga hål i fingrarna för att upptäcka sånt.

Imorgon blir det distanspass i värmeböljan. Vätskebalans är för töntar.

Vätskebalansering

Vätskebalansering


Luma GP 2009

6 juni 2009

Luma GP idag på nationaldagen bjöd inte på samma fina väder som förra året. Däremot en oväntad herrelit-segrare i Alexander Gingsjö, som tydligen bara kört några tempolopp tidigare. Han krossade CK Valhalls hemmaåkare och de jagande vallentunacyklisterna genom att solorycka mitt i loppet och sedan öka avståndet under de sista varven.

Knäppte lite bilder där jag stod och huttrade: