Hela grejen, 2 LAX 9

Idéer för framtiden

…har jag som vanligt inga. Men om jag tvingas komma fram med två världsförbättringar så vore det att

1) återinföra trådbussar. Gullmarsplan är inte längre en såhär fräckt naiv och optimistisk plats:

Gullmars, inte i förrgår

2) ta reda på vilken slags ”pussy” påven gillar och genomföra Sarah Silvermans plan:

Tattersall finns äntligen!

En ny viktig kulturtidskrift är född. Överst hemma i tidningshögen med Believer, Offside, Humanisten, Kadens och Filter ligger första numret av Tattersall. En tung och vacker trådbunden blaska med en giftig groda på framsidan och logga i mattsvart sammet.
Tattersall handlar om allt som är AIK men inte är just precis nu. Ett långsamt komplement till alla ständigt uppdaterade hemsidor, bloggar och ryktesfora. Den handlar om historia, identitet, upplevelser och om svartgul styrka.

”
AIK är en kvalitet, en innersta fiber i tillvaron, ett element. Men inte överallt, eller i allting. Om du frågar mig ”vad är samhället?” så kan jag svara med en eller två massiva doktorsavhandlingar, eller med lika många korta exempel, glimtar; Morgonen då båtvaktslistan sätts upp och medlemmarna på olika sätt går fram för att skriva upp sig, det är samhället. Eller flickan som är sist kvar på dagis, när hon ser pappas bil köra upp på parkeringsplatsen och veta att väntan är över idag också. Ett par glimtar liksom. Det låter sig inte förklaras bara i definierande termer.
Så vad är AIK?

I första numret trängs bland Lars Sundhs färgscannade biljetter, affischer och Rekordmagasin texter om att vara gnagare under andra världskriget, om Rit-Ola, Torsten Tegnér, George Best och bortamatcher, historien om Black Armys födelse och ett utdrag ur Johan ”Kettle Black” Nilssons bok om hur AIK återskapar sig efter Rikard Norling. Och inte minst en alldeles fullkomlig ledare av signaturen Master. Hans text kommer aldrig till poängen men dryper av ståplats, skumpa och hopp, och framförallt är den så framåtlutande skriven att Chuck Palahniuk skulle ramla på ansiktet om han kunnat läsa den.

Tattersall och en fika i solen

Tattersall är i den här formen förstås alldeles för påkostad för att överleva mer än ett par nummer, vilket redaktionen förstås vet om…

”
Vi ber om ursäkt för kvaliteten. Den är alldeles för bra. Vi letade efter en stencileringsapparat – och hittade en –  men ”delar av redaktionen” sniffade i sig stencileringsspriten och började flumma om gamla skolfröknar från uppväxttiden på Erik Sandbergs gata i Solna. Fotokopiatorn var sönder och Lars Sundh lät trycka rubbet i Kina. Tattersall är likförbannat ett fanzine. Ditt fanzine.

…men de skiter i det och det blir en ren svart njutning att följa deras vägar ner i sina personliga konkurser. Kanske dör tidskriften redan efter första numret och återuppstår som postpunkig mixtape, coffeetable-bok eller omistlig väggtidning på elskåpet utanför Norra.

Nu kör vi!

Relaterat:

http://www.hemmaparasunda.se/
http://www.hifdif.se/
http://potcallingthekettleblack.blogspot.com/

Dagens ”Silver Lining”

Ok, jag har lite ont. Armbågen knastrar och knakar, ena benet är skrapat från vaden till höften och det andra svårt att böja pga ett stort bubbligt hematom. Men – det är i såna här lägen man får frambesvärja den inre optimisten inom sig! Jag gör ett försök:

1. Jag sommarvurpar en gång om året* (vintervurporna är fler men med mjukare landningar). I år kom jag lindrigt undan.
2. Jag hade bara två mil hem när det hände och hade precis kommit över 75 mil för juli. (Målet var iofs 100 men 75 är min skamgräns)
3. Min fantastiskt privata och kvällsöppna vårdcentral hade inget att göra så de kunde direkt börja borsta ur mina sår med sprit och tandborste.
4. Jag har funderat ett tag på att byta styre på racern – nu får jag köpa nytt utan att ha dåligt samvete.
5. Min nya Nokia N86 överlevde kraschen.
6. De söndertrasade cykelbyxorna var mina absolut billigaste.
7. Han som ”orsakade” vurpan genom att ta upp drygt halva cykelbanan och när han hörde smällen stannade, vände sig om och såg mig kravla på asfalten men valde att cykla vidare behöver inte sitta hemma och ha dåligt samvete eftersom det hela slutade så bra.

Sådärja, det kändes riktigt befriande att för en gångs skull vara optimistisk utan minsta spår av ironi eller sarkasm! Ha fucking ha. Animerad smiley. Tack för idag. Slut för idag.

Du ska inte tro det blir so-o-mmar

*) Ja, jag har läst The Black Swan och vet att man inte kan använda statistiska normalfördelningar när det gäller slumpmässiga företeelser med ickebegränsad inverkan. Men… nu skulle jag ju vara optimist så i det här fallet så väljer jag ändå tro på min en gång om året-teori och inte lyssna på Taleb. Jämfört med förrförra sommarens dubbla underbensbrott är det här hursomhelst nada-niente.

Rehab? I won’t go, go, go.

Tyvärr gör knähelvetet fortfarande lite för ont för att jag ska våga ge mig iväg på min tänkta långtouring riktigt ännu. Vila är för tråkigt så istället försöker jag variera cyklingen för att chocka knäets mjukdelar till lydnad.

Det var svettigt och gott om muterade jätteinsekter i Sicklaskiftet idag men växlarna på storhjulingen funkade åtminstone bra mycket bättre nu efter bypassoperationen. Skönt att slippa tänka på att undvika vissa växlar när man tragglar sig över vassa stenar och stora rötter i uppförsbacke.

Nu saknar jag bara två saker för att klara av alla hinder på stigarna:

1. fysisk form
2. teknisk talang

Bigfoot i Hellasskogarna

Slö dags färd mot kvällscykling

Min termometer - such a dramaqueen

Fultysken trivs i solen

Johanneshovsbron gungar

Välkommen till Beach Sthlm

Luma GP 2009

Luma GP idag på nationaldagen bjöd inte på samma fina väder som förra året. Däremot en oväntad herrelit-segrare i Alexander Gingsjö, som tydligen bara kört några tempolopp tidigare. Han krossade CK Valhalls hemmaåkare och de jagande vallentunacyklisterna genom att solorycka mitt i loppet och sedan öka avståndet under de sista varven.

Knäppte lite bilder där jag stod och huttrade:

CK Valhall snackar ihop sig

Starten i Luma GP 2009

Mastervarv bakom elmoppe

Bålstacyklist på lumarakan

knixig bana på luma gp

lokalbefolkningen flyr

valhallcyklist på väg utför

luma-klungan längs vattnet

utsträckt gp-fält

in i målbacken

Alexander Gingsjö vinner luma gp 2009

”målfoto” i luma gp

Segerintervju

Luma GP: målgång

jakt om placeringar

målbacken på sista varvet

ett varv kvar av luma gp

en lutande bianchi

tighta luma-kurvor

200 m till mål

varning – jobbigt att tävla

stoppförbud för ck valhall

in i ”hoppbacken”

backhoppning på luma gp

utförskörning

aero i lumas hoppbacke

lumas landningsbana

bålstacyklist solokör

svårt att hinna filma

överblick över luma gp

random pippijågel

Gullmarsafton

tyska julkakor

små små gåvor till syskonen

utanför

ny kontroll

Inget releaseparty för nya Plattan…

I DN idag utnämns Mariatorget till ”det nya Plattan”, ett par år efter det att Gullmarsplan fick samma utmärkelse i stockholmspressen. Det är med varm hand vi gullmarsianer lämnar vandringspokalen vidare, ser våra bostadsrättspriser skjuta i höjden igen och skrattar hela vägen till banken (eller bankerna, vi har ju två: Swedbank på hörnet och Pantbanken, den senare dock ofta stängd pga yxrån).