Dubblish!
8 november 2009Berlin på 25 kg stålhäst
9 augusti 2009En härlig kortvecka i ett sommarvarmt men fläktande Berlin blev avslutningen på en slapp semester. Hyrde en fin tvåa i Prenzlauer Berg och guidade runt lillasyrran i mina favoritkvarter. Tack vare värmen och våra tunga stålhojar blev det långsam cykling, mycket fika och ett minimum av muséer.
Vi gjorde misstaget att köpa varsitt tredagars turistkort för U- och S-bahn. Rabatterna man fick med kortet utnyttjade vi inte och tack vare cyklarna åkte vi knappt en meter kollektivt. Berlin är en fantastisk cykelstad: platt som en frukost-crepe och med cykelbanor överallt. Dessutom får man ta med hoj både på t-bana, pendel- och regionaltåg om man är så mesigt lagd.
Vi snålade och hyrde massiva city-tanks för 5€ om dan från Lila Bikes på Schönhauser Allee. Min navväxlade ”SpeedBike” rullade fint men jag längtade lite efter mina egna cyklar. Jag fick dock en glad kommentar av en omkörande fixie-hipster som tyckte att min tantcykel matchade fint med budväska, vita cykelstrumpor med VM-ränder och Twin Six Speedy-polo.
Lite opersonliga turistsnaps här nedanför (den som vill se personligare album kan hojta till):
- Ca 125 km i världens bästa cykelstad
- Både vilja och cykelvägar finns det gott om!
- Stadsliv på Oranienstraße
- Clärchens Ballhaus i Mitte
- Lummigt på Varnhagenstraße
- Tung och trög men billig hyrcykel
- Cykelskulptur med trasig neon
- Vi går väl åt vänster va?
- Seriöst utsmyckad gatuskylt vid ”Boxi”
- Våra tanks vid Frankfurter Tor
- Zeiss stora planetarium
- Red Army to the rescue
- Gamla stadshuset och tv-tornet
- Instängd stadsbjörn
- Nikolaiviertel
- Sönderfotograferat tak på Sony Center
- Potsdamer Platz i solnedgång
- Stelenfeld – minnesplats för nazismens offer
- Kamrat Olivers guidebok – tyvärr köpt sista dagen…
Nokia-, knä- och kaktest
24 juli 2009Rullade ner till pappas landställe och åt födelsedagstårta med nyplockade bär. Tog det lugnt med ett snitt på 27,5 km/h och mitt onda knä sitter kvar där det satt. Jag kunde inte stå upp och bryta mig uppför de spikraka rollercoaster-backarna mellan Gnesta och Järna på hemvägen dagen efter men lillasyrrans kolakakor i bakfickan gav både energi och smärtlindring.
Enligt Bike Calculator gick jag ner ett kilo på den här lilla turen, men den slutsatsen bygger på en ordentlig brist i datainsamlingen. Det finns helt enkelt ingen ruta för ”antal kakor man ätit längs vägen baserade på hemligt recept ens syster fått av sin omsorgstagare på hemtjänsten”.
Juli-juniorer
15 juli 2009Slö dags färd mot kvällscykling
28 juni 2009WTAI dag 2 – mindre gubbigt
14 juni 2009Lördagen på Where The Action Is startade med ett jävla monsunregn, men de sista elva timmarna var det klart bättre väder: ett ihållande midsommarregn som gjorde Stora Skuggan till en lerpool med kravallstaket omkring. Regnponchos med reklamloggor överallt – fast många vackra ansikten inuti folieluvorna förstås. Rödtjutet i ölfängelset smakade om möjligt ännu surare och blaskigare än igår, men musiken var desto roligare.
Även om Pixies och Neil Young var grymma igår så var det kul med en majoritet av ickegubbar på scen idag. Tre av landets absolut coolaste tjejer, Annika Norlin, Karin Dreijer och Jenny Wilson ägde i tur och ordning den näst största scenen. The Magic Numbers var patenterat charmiga och Nick Cave rockade skiten ur sig själv. Mercy Seat, Weeping Song och Deanna som alltid bra, men bäst den här kvällen var låtarna från Henry’s Dream. På t-banan hem ekade ändå frasen han inte tog till ikväll – ”I’m gonna tell you ’bout a girl”…
WTAI – gubbar på scen
13 juni 2009Dag 1 på Where The Action Is 2009. Grått, regnigt men glatt. Plastponchos à 100 kr var det nya svarta hos gubbindie-eliten. Gråa gubbar i publiken guppade till gråa gubbar på scen. Men gubbarna på scenen levererade efter bästa förmåga.

Publicerat av gullmars 
Publicerat av gullmars
Publicerat av gullmars 






























































