Här tar västvärlden slut

Hur härlig i hela huvet är man om man ser på Dobidoo och drabbas av insikten att man måste göra experimentell 8-bitarsfunk av det? Tubaren Goto80 blandar deltagarnas misslyckade försök att klämma ur sig vad Knightrider-bilen heter med inuitsång och amiga-trummor. Resultatet är kulturkritik när den är som mest stötande.

OBS! Ser man det här klippet mer än tre gånger drabbas man av akut mental kollaps medan man lär sig något djupt om vår samtid.

Pasadena

Friends, solnabor, countrymen, lend them your ears.

Pasadena & The Wine Lovers

WTAI dag 2 – mindre gubbigt

Lördagen på Where The Action Is startade med ett jävla monsunregn, men de sista elva timmarna var det klart bättre väder: ett ihållande midsommarregn som gjorde Stora Skuggan till en lerpool med kravallstaket omkring. Regnponchos med reklamloggor överallt – fast många vackra ansikten inuti folieluvorna förstås. Rödtjutet i ölfängelset smakade om möjligt ännu surare och blaskigare än igår, men musiken var desto roligare.

Även om Pixies och Neil Young var grymma igår så var det kul med en majoritet av ickegubbar på scen idag. Tre av landets absolut coolaste tjejer, Annika Norlin, Karin Dreijer och Jenny Wilson ägde i tur och ordning den näst största scenen. The Magic Numbers var patenterat charmiga och Nick Cave rockade skiten ur sig själv. Mercy Seat, Weeping Song och Deanna som alltid bra, men bäst den här kvällen var låtarna från Henry’s Dream. På t-banan hem ekade ändå frasen han inte tog till ikväll – ”I’m gonna tell you ’bout a girl”…

Joshua Radin - inte min kopp te

Jonathan Johansson

Markus Krunegård

Jenny Wilson och band

Jenny Wilson och blåsare

Annika Norlin

Andreas Mattsson

Hello Saferide Fredrik Swahn

Hello Saferide & Firefox AK

Romeo Stodart

Michele Stodart

Angela Gannon

Fever Ray - konstig mössa & laser

Fever Ray - Karin Dreijer

Fever Ray

Fever Ray

Nick Cave

Cave vid orgeln

WTAI – gubbar på scen

Dag 1 på Where The Action Is 2009. Grått, regnigt men glatt. Plastponchos à 100 kr var det nya svarta hos gubbindie-eliten. Gråa gubbar i publiken guppade till gråa gubbar på scen. Men gubbarna på scenen levererade efter bästa förmåga.

Seasick Steve - tresträngad boogie

Pixies körde hela sin hit-parad

Kim Deal sjunger Gigantic

WTAI:s sorgliga ölfängelse - drick och stick

Malplacerad indian på stora scenen

Neil Young med band

Typisk introvert Neil Young-pose

Objektiv lista 2008

Skivbolagen är i kris tack vare di däringa ondskefulla piraterna, men trots det har den globala musikindustrin producerat och släppt mer än tusen skivor världen över under 2008!!!   [citation needed]

Så hur gör man en objektiv lista över de bästa skivorna under ett helt år? Hur enkelt som helst, bara att fråga datorn vad jag spelat mest av det som släppts 2008. Två förutsättningar för listan är förstås att jag 1) har objektivt god smak och 2) inte är helt jävla dum i huvudet och sitter och lyssnar på sånt jag inte gillar. Båda de kriterierna är uppfyllda, not to worry. Så här är den objektiva topplistan över förra årets bästa skivor, i bokstävlig ordning:

+ 22 Pistepirkko – (Well You Know) Stuff Is Like
+ Aimee Mann – Smilers
+ Air France – No Way Down
+ The Album Leaf – Into The Blue Again
+ Amplive – Rainydayz Remixes
+ Antony & The Johnsons – The Crying Light
+ Beck – Modern Guilt
+ Ben Folds – Way To Normal
+ The Bird And The Bee – Ray Guns Are Not Just The Future
+ Booka Shade – Cinematic Shades (The Slow Songs)
+ Bound Stems – The Family Afloat
+ The Breeders – Mountain Battles
+ Britta Persson – Kill Hollywood Me
+ Bvdub – Return To Tonglu
+ Calexico – Carried To Dust
+ Cat Power – Jukebox
+ Cut Copy – In Ghost Colours
+ Death Cab For Cutie – Narrow Stairs
+ Digitalism – Hands On Idealism
+ The Dodos – Visiter
+ Doktor Kosmos – Hallå
+ Dosh – Wolves And Wishes
+ Dungen – 4
+ The Embassy – Lurking
+ Erykah Badu – New Amerykah Part One
+ Esbjörn Svensson Trio – Leucocyte
+ Fennesz – The Black See
+ First Floor Power – Don’t Back Down
+ Fleet Foxes – Ragged Wood
+ Four Tet – Ringer
+ Friendly Fires – s/t
+ Frightened Rabbit – The Midnight Organ Flight
+ Ghostface Killah – Return Of The Iron Man
+ Giant Sand – Provisions
+ Håkan Hellström – Försent För Edelweiss
+ Health – s/t
+ Hercules And Love Affair – s/t
+ Hot Chip – Made In The Dark
+ Jay Z – American Gangster
+ Juliana Hatfield – How To Walk Away
+ Kelley Polar – I Need You To Hold On While The Sky Is Falling
+ Lambchop – OH (Ohio)
+ Lil Wayne – Tha Carter III
+ Magnetic Fields – Distortion
+ Mark Kozelek – Finally
+ Markus Krunegård – Markusevangeliet
+ MGMT – Oracular Spectacular
+ Mountain Goats – Heretic Pride
+ N.E.R.D – Seeing Sounds
+ Neon Neon – Stainless Style
+ Of Montreal – Skeletal Lamping
+ Oxford Collapse – Remember The Night Parties
+ Pale Young Gentlemen – Black Forest
+ Parov Stelar – Daylight
+ Plants And Animals – Parc Avenue
+ Primal Scream – Beautiful Future
+ Q-Tip – The Renaissance
+ Ratatat – 3
+ The Research – The Old Terminal
+ The Roots – Rising Down
+ Sally Shapiro – Remix Romance Vol 1
+ Sam Amidon – All Is Well
+ School Of Language – Sea From Shore
+ The Sea And Cake – Car Alarm
+ Sense – Learning To Be
+ Sigur Ròs – Með suð í eyrum…
+ Simian Mobile Disco – Sample And Hold
+ Sirius Mo – Diskoding
+ The Soundtrack Of Our Lives – Communion
+ Spritiualized – Songs In A & E
+ Stephen Malkmus – Real Emotional Trash
+ Stereolab – Chemical Chords
+ The Stills – Oceans Will Rise
+ Tapes ‘n’Tapes – Walk It Off
+ Thievery Corporation – Supreme Illusion
+ Umalali – The Garfuna Womens Project
+ VA – Kompakt Pop Ambient 08
+ VA – Things To Be Frickled – Apparat Remixes
+ Vampire Weekend – s/t
+ The Walkmen – You & Me
+ The Welcome Wagon – Welcome To The Welcome Wagon
+ Vic Chesnutt, Elf Power & The Amorphous Strums – Dark Developments
+ Wire – Object 47
+ Von Sudenfed – Tromatic Reflexxions
+ Yelle – Popup

Sommardoping

Träning och kaffe i all ära. I sommar har jag också bunkrat upp energi från bland annat de här källorna:

• Generation Kill – Lysande, snygg, spännande och verklighetsbaserad HBO-serie om Irakinvasionen 2003. Perfekt tonträff av skaparna bakom världens bästa tv-serie, The Wire.
• Recount - HBO-dramatisering av veckorna efter valdagen 2000 när USA:s högsta domstol avgjorde till Bushs fördel med känt resultat. Dialogen är som så ofta på HBO både realistisk och engagerande.
• Christopher Hitchens: God is Not Great, How Religion Poisons Everything – Mycket uppblåst och självgod man men väl formulerat upprop för ateism och rationellt tänkande. Passade på att klämma Ron Harris’ The End of Faith och Richard Dawkins’ The God Delusion också när jag ändå satt på verandan och glodde på havet på morgnarna.
• Don DeLillo: Falling Man – En lite mer empatisk skildring av tiden efter september 2001 som komplement till den kritiska triad-tiraden ovan.
• Markus Krunegård: Markusevangeliet – ruskigt bra skiva (och tillsammans med The Field, Familjen, Doktor Kosmos, Air France och Säkert! sommarens svenska favoritlångcyklingsmusik).
• The Newsroom - Kanadensisk humorserie från 1997, inspirationskälla till The Office och Curb Your Enthusiasm, första säsongen är briljant och tillåts flippa ur fullkomligt i de tre sista avsnitten där redaktionen ska skildra en kärnkraftsolycka men news directorn går in i en auteurroll och tror sig vara Fellini.
• Charlie Brooker’s Dawn of the Dumb - Brookers samlade tv-krönikor från The Guardian. Har ransonerat den här och förra samlingen Screen Burn till en artikel om dan. Hans otroligt roliga och smittande pessimism kan bli lite för mycket annars. Med en sådan dosering rekommenderas han varmt. Även förstås alla avsnitten av hans tv-serie om tv, Screenwipe.
• Sam Amidon: All is Well - Ännu en sorgsen singer songwriter, men riktigt bra.
• Stereolab: Chemical Chords - Stereolab är tillbaka med more of the same och more of Sean o’Hagan.
• Lil Wayne: Tha Carter III - Slick sydstatshiphop.
• Gavin and Stacey – Övercharmig romkomserie från BBC med ett par år på nacken.
• QI, Quite Interesting - Pratig panelshow från BBC med den perfekta besserwissern Stephen Fry som programledare. Alla gäster funkar inte men standarddeltagarna är så många gånger roligare än de svenska motsvarigheterna man aldrig orkar titta på. Sjätte säsongen startar i september…
• Calexico: Carried to Dust - Americana av bästa märke.
• Daily Show with Jon Stewart - Har efter en längre downperiod gått om Colbert Report igen.
• Weeds – fortfarande roligt på sin fjärde säsong.
• Herrarnas linjelopp i OS - Nu på lördag. Kanske bokstavligt korrekt att lägga det under rubriken ”sommardoping” men klart värt att bänka sig framför med en rejäl brunch. För mig som saknar Eurosport får det bli nån blandning av webströmmar – förhoppningsvis går det hyfsat att kombinera bild från SVT med det nätsända ljudet från Eurosport (SVT:s kommentatorer under förra OS var så skrattretande okunniga om cykel att det enda konstruktiva tipset till redaktionen hade varit ”säg upp er och sup ner er, jävla pajasar!”)
• 1080p H.264 - HD-format för film som gör det roligt att titta på film hemma igen. Har nu inför monsunsäsongen laddat upp med Twelve Monkeys, Jumper, 3.10 to Yuma, No Country For Old Men, Breach, The Fountain, Hitman mfl. Så småningom kommer jag väl gå tillbaks till att välja filmer utifrån filmiska kvaliteter snarare än bildformattekniska men ännu så länge håller fascinationen.
• Gary Shteyngart: Absurdistan – Självklart, sorgset och galet om bananrepubliker, fejkade religionskrig och judisk identitet. Bara måste bli långfilm.
• Kravlaxen – med lite lime, cashewnötter, flytande honung och balsamicokräm ovanpå en sallad och ett glas Terre Laviche till blev den sommarens dyra standardmiddag.
• Saihou Jagne - Visar spelglädje, fräckhet och inte minst skottvilja i ett annars hopplöst Gnaget.